moving to the country, gonna eat a lot of peaches…..

Welcome back! I know that it has been a while since I last wrote something here. The last few years have been rough, and I will probably write all about that later.

Also, the number of English speaking friends has increased, therefore I will do my best to make this blog readable in English.

Four or five years ago somebody asked me what I wanted to do five years from now. I said I had a vision of myself living in a big house in the country and doing pottery. I didn´t even do pottery back then and living in the country seemed like an unreachable dream.

I know, I know… It´s a cliche. It´s kind of every other middle age womans dream to move to the country and do pottery. But I don´t care. The dream is about to come true.

Here I am. A big house, with a gorgeous view and a stable ready to be turned in to a pottery studio.

The main building. The lake is behind me.


The stable building. The white part will be the pottery studio, and hopefully there will be room for a small boutique too.

A lot of work is needed. This space was used as a flower room. The woman who used to live here has a passion for gardening. Useful things that are allready here is a working water heater, flouroscents in the ceiling in the main room, and lots of shelfs.

This is what the pottery studio looked like when we just moved in. I have managed to take down the big shelfs in front of the sliding door. That´s the best spot to place the sink. The drain is right there in the middle. So it should be fairly easy. It´s just that you can´t really put a sink on a slidig door. You need a wall for that.

Said and almost done. This is how far I got yesterday, before and after a meeting with my sons new school, and going to the store for plasterboards, insulation and studs.

Beginning of a wall in front of the sliding door. I have to be able to open the door since the kiln is right behind it.

Remember the kiln project? https://klemkeckaemma.wordpress.com/2015/10/04/en-ny-kategori/

Nothing happened with that. The kiln was still in the garage when it was time to move. I did however buy a smaller kiln that I had installed in the basement. But now it´s time to get the big one going. Just need a visit from the electrician, who has promised to come soon and have a look.

To be continued…..

Advertisements

klemkeckaemma fixar silversmidesverkstad

Att skapa i silver har jag tänkt att jag skulle göra sen jag var liten. Min farfar var bland andra titlar också silversmed. Han gjorde ljusstakar, slevar, kannor, skålar,smycken och höll kurser. Jag minns att han hånade “kärringarna på kursen” för att de sa “banka” när det heter “hamra“. Min farfar gick bort när jag var 20 år och jag hann tyvärr inte lära mig av honom. Senare, 2005, vaknade intresset på allvar och jag gick en kurs i silversmide på Medborgarskolan (eller var det Folkuniversitetet, minnet sviker mig) i Lund. Jag tyckte att det var så roligt och tänkte att detta är något som jag verkligen vill satsa på, och det fanns ju en komplett silversmedja i min pappas föräldrahem som bara väntade på att någon skulle använda alla verktyg igen.

2005 bodde jag, min man och vår son i en lägenhet på 73 kvadratmeter i Lund. Jag hade inte riktigt plats med en silversmedja, jag hade inte ens plats att ha symaskinen framme. Jag längtade efter ett hus, men både jag och min man pluggade vid den tiden, så hus var inte att tänka på. Kursen tog slut, intresset svalnade och jag sydde, virkade och stickade istället.

På nyårsafton 2008 flyttade vi in i vårt hus. I pannrummet skulle jag ha min silversmedja. Så här såg det ut då, på våren 2009, när jag började fixa till i pannrummet.

This slideshow requires JavaScript.

Sen hände det inte så mycket mer. Av flera anledningar fick jag inte tillgång till verkstaden och allting låg på is.

Tills nu, 2014. Pappa ringde en söndag tidigt i februari och frågade om jag ville ha grejorna, för annars skulle han sälja dragbänken och valsen. Han ville bara kolla med mig först, för han tyckte att jag hade första tjing. Klart att jag vill ha grejorna. Detta är ju min dröm, och enligt min uppfattning hela meningen med att vi köpte ett hus med källare.

Så en lördag i februari hyrde vi ett släp och åkte för att hämta arbetsbord, dragbänk, vals och lödbord. Allting var täckt av damm, smuts och spindelväv. När jag skulle lägga ner en fil i en låda pulveriserades handtaget. Verkstaden hade stått nästan orörd i 30 år. Jag och min man slet för att få in grejorna i släpet, min mans ryggskott kom tillbaka när vi bar in valsen. Nu är alla stora saker inomhus, kära svärmor kom och hjälpte mig att få in dem. Vi stötte på patrull när underredet till bordet skulle in och bänken som var under fönstret tidigare fick flyttas till motstående sida. Det var nog bra att det blev så, för annars hade man bara kunnat utnyttja en av de tre arbetsplatserna runt bordet.

This slideshow requires JavaScript.

Det som återstår nu är att få in dragbänken, valsen  och gasflaskan i verkstaden, koppla brännaren och så behöver jag köpa fluss och kratzborste. Just det… jag måste rengöra och sortera alla verktyg också, och kanske polera farfars faffar.