klemkeckaemma fixar silversmidesverkstad

Att skapa i silver har jag tänkt att jag skulle göra sen jag var liten. Min farfar var bland andra titlar också silversmed. Han gjorde ljusstakar, slevar, kannor, skålar,smycken och höll kurser. Jag minns att han hånade “kärringarna på kursen” för att de sa “banka” när det heter “hamra“. Min farfar gick bort när jag var 20 år och jag hann tyvärr inte lära mig av honom. Senare, 2005, vaknade intresset på allvar och jag gick en kurs i silversmide på Medborgarskolan (eller var det Folkuniversitetet, minnet sviker mig) i Lund. Jag tyckte att det var så roligt och tänkte att detta är något som jag verkligen vill satsa på, och det fanns ju en komplett silversmedja i min pappas föräldrahem som bara väntade på att någon skulle använda alla verktyg igen.

2005 bodde jag, min man och vår son i en lägenhet på 73 kvadratmeter i Lund. Jag hade inte riktigt plats med en silversmedja, jag hade inte ens plats att ha symaskinen framme. Jag längtade efter ett hus, men både jag och min man pluggade vid den tiden, så hus var inte att tänka på. Kursen tog slut, intresset svalnade och jag sydde, virkade och stickade istället.

På nyårsafton 2008 flyttade vi in i vårt hus. I pannrummet skulle jag ha min silversmedja. Så här såg det ut då, på våren 2009, när jag började fixa till i pannrummet.

This slideshow requires JavaScript.

Sen hände det inte så mycket mer. Av flera anledningar fick jag inte tillgång till verkstaden och allting låg på is.

Tills nu, 2014. Pappa ringde en söndag tidigt i februari och frågade om jag ville ha grejorna, för annars skulle han sälja dragbänken och valsen. Han ville bara kolla med mig först, för han tyckte att jag hade första tjing. Klart att jag vill ha grejorna. Detta är ju min dröm, och enligt min uppfattning hela meningen med att vi köpte ett hus med källare.

Så en lördag i februari hyrde vi ett släp och åkte för att hämta arbetsbord, dragbänk, vals och lödbord. Allting var täckt av damm, smuts och spindelväv. När jag skulle lägga ner en fil i en låda pulveriserades handtaget. Verkstaden hade stått nästan orörd i 30 år. Jag och min man slet för att få in grejorna i släpet, min mans ryggskott kom tillbaka när vi bar in valsen. Nu är alla stora saker inomhus, kära svärmor kom och hjälpte mig att få in dem. Vi stötte på patrull när underredet till bordet skulle in och bänken som var under fönstret tidigare fick flyttas till motstående sida. Det var nog bra att det blev så, för annars hade man bara kunnat utnyttja en av de tre arbetsplatserna runt bordet.

This slideshow requires JavaScript.

Det som återstår nu är att få in dragbänken, valsen  och gasflaskan i verkstaden, koppla brännaren och så behöver jag köpa fluss och kratzborste. Just det… jag måste rengöra och sortera alla verktyg också, och kanske polera farfars faffar.

Advertisements

6 thoughts on “klemkeckaemma fixar silversmidesverkstad

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s