att springa i polen; del III

Idag är sista dagen i Polen. Jag vaknade 4:30. Jag väntade tills klockan blev 6. Sen gav jag mig ut på en liten runda.

Idag var det nästan vindstilla och 21 grader varmt. Perfekt för mig.

Det första jag såg var en man som reste sig upp mellan träden och drog upp byxorna. Jag tror att han hade bajsat. Sen kom jag ut på strandpromenaden. Idag var där betydligt fler löpare än häromkvällen.

I Polen finns det en hälsningskod bland löpare. Ungefär som alla busschaufförer i Sverige hälsar på varandra, så hälsar löpare. Idag mötte jag nog 20 andra som var ute och sprang, och alla utom en hälsade!

7,5 kilometer blev det. Det kändes easy hela vägen. Rundan avslutades med ett sista dopp i Östersjön!

20140725-133458-48898659.jpg

20140725-133459-48899721.jpg

Advertisements

bästa maten i polen; so far

Jag har försökt hålla mig till lchf under semestern. Serie inte alltid så lätt. Idag ville jag ha en islatte med vispgrädde. När jag frågade visade det sig att det var socker i vispgrädden, så det fick bli utan. Det verkar som om allt är sockrat. Det går inte heller att hitta vispgrädde i livsmedelsbutikerna. Den är bara 30%ig och innehåller stabiliseringsmedel.

I förrgår åt jag lax. Den var ganska god, men torr. Hollandaisesåsen saknade helt citron.

Igår åt jag lax. Den var indränkt i mangosås som påminde om sirap.

Idag åt jag grillad torsk. Jag fick beställa hur många 100 gram jag ville ha. Jag slog till med 400 gram. Jag hade sprungit och var hungrig. Till beställde jag sallad, ångade grönsaker och smör.

Det var så himla gott. Jag saltade ordentligt och pressade en citronklyfta på. Äntligen var jag riktigt nöjd med maten!

20140724-002150-1310780.jpg

att springa i polen; del II

Idag var det dags igen. Vi har dragit vidare till mer turistiga breddgrader. Breddgraderna är väl ungefär desamma, men turistexploateringen väl mera utbredd. Här, på gränsen mellan Sopot och Gdansk har vi hyrt en lägenhet. Längs hela stranden finns det en lång, lång strandpromenad som erbjöd väldigt trygg löpning.

Jag mötte också en annan löpare, han höjde handen i en hälsning, detsamma gjorde jag, och då sprack det upp ett stort leende över hans ansikte och såklart log jag lika brett. Det var ett leende som sa; shit, va bra vi är som springer!

Jag har läst ut Born to run.
I den refereras det till stadierna easy, light, smooth och fast. Jag brydde mig inte alls om tiden idag, och kände verkligen att det var easy, kanske till och med smooth. Det gick så himla lätt, även om det inte gick särskilt fort.

Jag upptäckte också när jag kollade mina splits efteråt, att jag under kilometer 5 och 6 låg på pace 5:36, och det var när jag hade Boys of summer och Love is a battlefield i lurarna. Båda låtarna ligger på 180 bpm.

20140723-235343-86023393.jpg

att springa i polen

Det var med livet som insats jag sprang en 8kilometerssträcka hem till hotellet från den polska badorten. Alla som har varit i Polen vet hur många polacker kör. Ungefär som om bilen de kör är stulen. Inte mindre än två krockar sprang jag förbi på mina 8 km.

Vägen är en 70väg med väggren. Jag tänkte att där är ju gott om plats för mig. Det var det också, men jag var hela tiden rädd att andetaget jag tog var mitt sista.

Maken och barnen släppte av mig vid en supermarket på vägen hem. De skulle handla och jag skulle springa så långt jag hann innan de kom ikapp mig med bilen. Vi bestämde att maken skulle tuta när han kom ikapp mig och stanna framför mig på första möjliga plats.

Det första som hände när jag sprang ut från supermerkadons parkering är att någon skriker strippidansos. Jag sprang i shorts och sport-bh, det var 30 grader i skuggan. Antagligen
är de flesta polacker inte vana vid löpare, inte vid motion över huvud taget, att döma av deras kroppsform, men det är ett helt annat inlägg. Jag försökte ta kommentaren som en komplimang, men det sexistiska i det störde mig iallafall.

Något som man inte märker när man åker bil är om det är uppförs- eller nerförsbacke. Det märker man när man springer. Jag hade fått för mig att sträckan var plan. Det började dock med uppförsbacke. Det började suga i vaderna ganska snabbt, men jag ignorerade det.

Efter 5 minuter var det någon som tutade, va, tänkte jag, kunde de inte handlat lite långsammare så jag kunde sprungit lite längre. Men det var inte familjen. Samma sak hände flera gånger till, men efter 35 minuter började jag bli riktigt besviken när det inte var min familj. Jag var trött efter all uppförslöpning, och jag var nog också lite dehydrerad av värmen.

Efter 46 minuter och 8 km var det familjen som kom. Lycklig och trött ökade jag tempot den sista biten.
När vi sen åkte upptäckte vi att det bara var en kilometer kvar till hotellet. Jag hade kunnat springa hela vägen!

20140720-192711-70031310.jpg

under fem minuter

Fast bara på en av mina 6,24 kilometer som jag sprang idag. Det var den andra som jag gjorde på 4:58. Min snabbaste. Jag sprang också mina snabbaste 5 kilometer idag; 26:51. Det var första gången jag var under 27 minuter. Det tar sig.

IMG_1024

klemkeckaemmas pepparrotskräm

Pepparrot är lite bortglömt. Det är inte så ofta man får det ut när man beställer mat. Periodvis glömmer jag helt bort att använda pepparrot när jag lagar mat. Nu har jag kommit in i en period med pepparrot, och här kommer min supergoda kräm. Den passar till det mesta, som dipsås till grönsaker, som bbqsås och att ha i saltrullerullar. Den är underbar till alla sorters lax.

Detta behövs:

  • en bit pepparrot
  • 200 g philadelphiost
  • 3 msk majonäs
  • salt & peppar