att känna sig fri

Jag brukar inte köpa så dyra skor till barnen, de växer ju ur dem så fort. Och det jag tror på är att ge barnen skor med så lite dämpning och stöd som möjligt så att de bygger upp fotens muskler och leder och får starka och friska fötter. Till det funkar vilka converseliknande tygskor som helst.

Men så hände nåt. Äldstingen började för första gången prata om att han ville ha något speciellt, av ett speciellt märke. Han har inte tidigare brytt sig om vad han tog på sig, bara det kändes mjukt och skönt. Han går helst i sweat pants, och jag får tjata på honom för att han ska sätta på sig jeans. Jag visste att det skulle komma nån gång, men jag har hela tiden tänkt att det skulle handla om jeans, som det gjorde när jag gick i högstadiet och gymnasiet. Sneakers har nog alltid varit en stor grej, men jag gick så gott som alltid i mina docs så jag la inte mycket pengar på skor. Då.

Nu köper jag skor hela tiden känns det som. Speciellt till löpningen. Först ett par asics, men de var lite små så de har jag gett bort. Sen köpte jag ett par nike, de är inte för små, men jag tappar hela tiden tånaglar när jag springer med dem. Jag tänkte då att jag ska börja springa med barfotaskor. Så jag köpte ett par vff. Alla som springer med sådana vet att det inte bara är att byta och sticka ut och springa sin vanliga runda. Man måste ta det sååå försiktigt. Försiktighet är inte riktigt min grej, och har jag bytt om och hela baletten vill jag gärna springa i en timme. Minst. Så övergången till barfotaskorna är inte klar. Jag upptäckte också en kall dag att jag frös om anklarna. Då tänkte jag att jag behöver ett par barfotaskor som jag kan ha strumpor i. Och visst, jag skulle kunna kränga på mig tåstrumpor och försöka få i fötterna i mina vff, men det är svårt nog som det är. Så det blev ett par merrell med vibramsula. Men inte heller nu springer jag enbart i barfotaskor, trots att jag har två par och bara ett par traditionella löparskor, som jag tappar tånaglar av.

Av bland annat den anledningen gick jag med på att köpa ett par nike free till äldstingen. Vi har ju nu samma storlek, så jag kan låna dem och sen ärva dem.

Känner man sig friare av att springa i nike free? Inte jag. Jag känner mig friare i mina barfotaskor.

De första fyra kilometrarna var faktiskt riktigt obehagliga. Jag var nödig. Detta har aldrig tidigare hänt mig på en löprunda. Jag har tänkt på det och undrat; vad gör man? Det fanns inte så mycket annat att göra än att nummer tvåa i skogen. Och det, om något, fick mig att känna mig fri.

IMG_3123.PNG

Fast det som var bra var att jag sprang mina dryga 10 km utan få några ömma tånaglar. Jag fick inte ont någon annanstans heller.

Nu har jag lärt mig att det inte går att springa när man är nödig. Inte en längre tid iallafall. Hur gör då marathonlöpare? Thriathlonutövare? Andra som springer lopp? Jag har tänkt på de gånger jag har sprungit stora lopp, som tex broloppet 2002. Jag minns inga bajamajor på bron. Vid starten fanns det, och i målet. Men inte längs vägen. Detta förblir en gåta för mig…….

Ser löparna till att de har en mage som fungerar perfekt så att de i detalj kan planera sina toabesök? Eller låter de det komma, som han på Göteborgsvarvet 2008?

Advertisements

en ny pryl + god bless vff

Jag är en ganska impulsiv person. Jag beställde en garminklocka. Jag valde på pris och färg. Den heter forerunner 110, det kom med pulsmätare, men den saknar bluetooth.

Idag var det dags för premiärtur. Jag har haft lite ont i mitt knä, efter förra söndagens vurpa och rekordtider efter det. Jag fick också en blå tånagel och blåsor på tårna efter tånagelklipp innan torsdagens runda. Jag kände också att jag verkligen behövde strama upp min teknik och kanske springa en lite kortare runda, så jag tog på mina vff.

Alltså, vilken känsla det börjar bli nu när jag har vant mig lite. Inga smärtor någonstans kroppen! Visst började det kännas lite i vaderna efter fyra kilometer, men det är bara muskeltrötthet.

På lördag är det dags för mig att casha in min födelsedagspresent, genom att gå till fotkultur i Malmö för att få en lektion i barfotalöpning. Det ser jag fram emot.

IMG_2279.PNGÅter då till min nya pryl, the garmin. Tiden är inte så mycket att snacka om; det är ju så gott som omöjligt att starta två devicer samtidigt även om runkeepern har fem sekunders fördröjning. Men pacen är intressant. Det jag trodde skulle bli en sämre pace med garmin och bättre med runkeeper, blev tvärtom. Det är ju glädjande! Om det nu är bättre gps i the garmin jämfört med iphone 5.

IMG_2284.PNG

IMG_2283.PNG

 

 

 

 

 

 

 

Men programvaran gör mig konfunderad. Jag tänkte att nu när jag har betalat för en pryl och en programvara borde det finnas alla funktioner. Jag sprang ju min första runda med the garmin idag, den var 6,28 kilometer. Eftersom det var min allra första runda borde jag sätta PB på både en kilometer och fem kilometer, men jag fattar inte hur jag ska få det registrerat i programvaran. Jag tycker också det är svårt att hitta vilken tid jag hade på fem kilometer.

Är det någon som kan hjälpa mig? Ska man göra något särskilt för att få in rekorden? Finns det något enkelt sätt att se tiderna vid exakta kilometer undan att för hand summera ihop kilometertiderna?

halkrisk bland kannibalerna

Igår kväll var jag ute på min andra runda med vff. Det blev 1,87 km. Jag vet inte om det var för mycket. Det kändes verkligen i vaderna när jag gick upp och ner för trapporna efteråt. Fötterna är bara varma och trötta!

Det hade regnat en del under dagen så det var massor av mördarsniglar som låg och mumsade på varandra på min runda. De kom kusligt nära med vff och jag var lite rädd att jag skulle trampa på en och halka!

20140629-232029-84029797.jpg

premiärtur

Med föga hopp om att hitta ett par vibram five fingers (vff) på Nova Lund åkte jag ändå dit en snabbis idag efter jobbet. Jag hade bilen idag och var dessutom kaffesugen.

Jag gick in på Stadium, men inget napp! Vägg i vägg ligger Inter Sport och jag trodde verkligen inte att det skulle finnas några. Jag scannade av skosortimentet och som jag trodde; såg jag inga.

En säljare blev just ledig och jag frågade. Han sa: JA! Och dessutom var de på rea!

Jag provade först 39 (efter mycket stonk och stön eftersom det är ganska pilligt att få alla tårna på plats) som jag brukar ha, men det var mycket trångt för stortån. 40 passade mig, och glad i hågen körde jag hem med mina nya vff på fötterna.

När jag kom till dagis blev det mycket “oooh” och “wow” från minstingen för mina vff har guld på sig.

Jag sprang 6,2 km i eftermiddag. Inte med mina vff, utan med mina gamla asics. Men efter middagen tog jag en 600meters premiärtur runt kvarteret. Det kändes sååå bra!

Nu efteråt känns det lite i vaderna. Undrar hur det blir med det imorgon? Jag har ju hört lite historier!

20140627-205837-75517289.jpg