premiärtur

Med föga hopp om att hitta ett par vibram five fingers (vff) på Nova Lund åkte jag ändå dit en snabbis idag efter jobbet. Jag hade bilen idag och var dessutom kaffesugen.

Jag gick in på Stadium, men inget napp! Vägg i vägg ligger Inter Sport och jag trodde verkligen inte att det skulle finnas några. Jag scannade av skosortimentet och som jag trodde; såg jag inga.

En säljare blev just ledig och jag frågade. Han sa: JA! Och dessutom var de på rea!

Jag provade först 39 (efter mycket stonk och stön eftersom det är ganska pilligt att få alla tårna på plats) som jag brukar ha, men det var mycket trångt för stortån. 40 passade mig, och glad i hågen körde jag hem med mina nya vff på fötterna.

När jag kom till dagis blev det mycket “oooh” och “wow” från minstingen för mina vff har guld på sig.

Jag sprang 6,2 km i eftermiddag. Inte med mina vff, utan med mina gamla asics. Men efter middagen tog jag en 600meters premiärtur runt kvarteret. Det kändes sååå bra!

Nu efteråt känns det lite i vaderna. Undrar hur det blir med det imorgon? Jag har ju hört lite historier!

20140627-205837-75517289.jpg

en mil igen

Så skönt att känna att kraften finns där! Efter en tung vår med nedåtgående löpresultat verkar det ha vänt. Igår sprang jag ytterligare en mil under 60 minuter, liksom förra söndagen!

Tiden på 5000 m låg igår på 28:05, förra söndagen 28:03!

20140616-093822-34702382.jpg

Så här ser jag ut när jag har gett det allra sista i uppförsbacken innan mitt hus.

klemkeckaemma varierar sig

Det var ganska blåsigt i söndags. Och jag skulle köra intervaller. Det kändes inte så roligt. Så istället tog jag på mig spinningskorna och körde intervallerna på spinningcykeln istället. Det är nog ungefär ett halvår sen sist jag använde min gamla bodybike från ett nedlagt sats i Göteborg.

Idag kom den iallafall väl till pass. Jag körde ett härligt 40-minuters intervallpass. Inga smärtor någonstans, bara vanlig muskeltrötthetssmärta i sätesmusklerna vid de längre stående intervallerna. Skönt.

IMG_9292

den moderna opiumhålan

Hos akupunktören får man, om man har smärtor i rygg och skuldror, lägga sig på magen på en brits som har stöd för huvudet och bröstet. Huvudstödet är skålat och man ser ingenting under tiden man får akupunktur. Det är mycket svårt att lyfta på huvudet, då musklerna som gör det jobbet är fulla med nålar, så det är bara att ligga still.

Man kan vid ett första besök, tro att man är ensam patient hos akupunktören. Men det finns många britsar. Mellan britsarna finns draperier, man ser alltså inte sina medpatienter, och är ganska omedveten om deras närvaro tills de börjar prata eller snarka (det har hänt). Det är framför allt under början av behandlingen eller vid avslutet som Tomas och patienten pratar. Annars ligger man bara där bredvid okända människor i 40-60 minuter och blir hög på endorfiner.

Detta för mina tankar till filmen From Hell från 2001 där Inspector Frederick Abberline (Johnny Depp) regelbundet besöker sin stammisställe; opiumhålan, för att döva sin ångest. Eller när Juan Borgia (The Borgias) rekommenderas av sin livsmedikus att gå till en opiumhåla för att lindra smärtorna från sin syfilis. Där ligger de på sin brits eller filt, de har ett litet privat utrymme i opiumhålan. De kommer först för att de har smärtor som behöver behandlas. Sen är de fast, de blir beroende.

Hos Tomas ligger vi, rad i rad, med draperier mellan oss. Vi som vill lindra vår smärta, eller bara kommer för att bli höga. För det är ett rus. Endorfinerna seglar runt i kroppen, som små bubblor i en nyöppnad ramlösa, och jag blir helt slö och lycklig.

Det började med att jag skulle bli mer avslappnad i käkarna. Sen blev det löparknä som behövde behandlas och nu stelhet i gluteus med ischiaskänningar. Varje gång Tomas kommer och säger att jag är klar blir jag lika förvånad; Har det redan gått så lång tid? Jag längtar alltid tills det är dags nästa gång. I go for the ride!

klemkeckaemma botar medelåldern

Image

Det ryggonda är som bortblåst, bortsprunget, för att vara bokstavlig. Jag bet ihop, stack ut och sprang årslängsta på nästan 8km. En grundlig stretch utfördes efteråt, och jag kan bara känna lite stelhet om jag verkligen känner efter.

Det sanna botet mot ryggont är rörlighetsträning! Helst ska man inte vänta tills man får ont.

Förra gången jag sprang hittade jag en liten skog, eller skog är att ta i, jag hittade en dunge, med lite stigar. Med god vilja kan man nog få ihop 400 meters löpning på stigarna utan att springa samma sträcka mer än en gång. Det är nog enda stället i min lilla by där man inte springer på asfalt. Men man kan ju springa några vändor. Det är jättebra för mig för då kan jag springa längre och ändå spara knäna, som blir flaskhals när jag kommer upp i längre sträckor.

140423          7          7,87                47:15              6:00                29:43 (jmf)

klemkeckaemma botar medelåldern

 

klemkeckaemma bjuds på opeppande pepp

I torsdags blev det säsongens första löptur som inte är i anslutning till helgen. En mittiveckanrunda. Jag hade äldsta sonen med mig, han är tio år och cykelburen. Tanken är att jag ska få lite draghjälp och att han ska få lite mindre tid vid datorn. Det har tagit några rundor för att få honom att förstå att det är lättare för mig om han ligger lite före mig och drar, då blir jag motiverad att springa lite fortare. Jag har tidigare bett honom om lite pepp. Han har inte gjort det spontant, och det var inte särskilt spontant idag heller. Jag förstod ganska snabbt att pappan sagt till sonen att; “heja nu på mamma ordentligt, så ska du få lite pengar”. Det där om pengar är nog inte sant, men make till pepp har jag inte varit med om tidigare.

Det var tyvärr inget peppande pepp. Men det var var ihållande. Ungefär som som ett ihållande regn som kan hålla på i 12 timmar nonstop. “Kom igen mamma, kom igen”, oavbrutet i 25 minuter, nästan iallafall, i ett oförändrat röstläge. Jag bad honom en gång att variera sig lite, men det glömde han ganska snabbt. Älskade 10-åring. När han avvek till affären var det bara så skönt att höja volymen för Nick Kamen. Jag ser på mina splits att jag ökade pacen med 40 sekunder/km då. När vi var hemma sen fick sonen ytterligare instruktioner av fadern att han nästa gång ska skrika på mig var nittionde sekund: “öka”. Vi får se hur det går. Fortsättning följer.

I lördags gick det marginellt bättre. Men det blåste, inte så jättemycket, men det var mycket för mig. Precis vid två kilometer gjorde jag en sväng på 120 grader, och jag fick rak motvind i ca 1,5 kilometer. Det syns tydligt på min splits, och jag tyckte inte att jag hämtade mig riktigt efter den där motvinden.

 

Siffrorna (jämför):

Date                DoC     Distance         Duration         Pace/km         Time at 5km

140410          20       6,15                36:46              5:59                29:47

140412          22       5,51                32:50              5:58                29:33

Bildenerna:

IMG_7903

140410

140412

140412