en saknad kroppsdel (varning till känsliga läsare)

För två veckor sedan skrev jag ett inlägg om hur fantastiska mina asicsskor är jämfört med mina nikeskor. Nu kanske jag måste äta upp det.

Jag har de två senaste söndagarna sprungit 1 mil. I onsdags sprang jag också 7,6 km, vilket har kändes mycket bra. Natten mellan midsommarafton och midsommardagen vaknade jag. Jag har en tendens att sova lite sämre vid högtider som midsommar, nyårsafton, bröllop etc. Hur som helst kände jag att jag hade en öm tå. Tån bredvid stortån på min vänstra fot. Jag gick upp på toa, jag var sömndrucken och inte helt vid mina sinnens fulla bruk. Jag tänkte att jag hade en för lång tånagel eller kanske lite nageltrång, så jag tog nagelsaxen och klippte lite.

Tån exploderade av blodblandad vätska. Jag tryckte på den och det kom ännu mer. Mycket märkligt, tänkte jag. Så här brukar det inte vara när jag har nageltrång. Jag rengjorde med lite sprit och gick och la mig igen.

Nästa dag upptäckte jag att nageln var helt lös. Idag upptäcket jag ett stort tomrum under nageln. Jag tyckte inte att det verkade så bra så jag klippet bort nageln. Jag kanske inte skulle gjort det, men jag kunde inte låta bli. Det gjorde inte ont och det har börjat läka under nageln.

Jag undrar om det var under de 7,6 kilometerna i onsdags som blåsan uppstod. Jag såg ingenting då, men det är kanske inte så lätt när man har blått nagellack ovanpå. Mina asics är kanske aningen små, men är det inte märkligt att detta händer först nu, efter mer än ett års flitigt användande med många mil. Kanske är det dags att prova springa i fivefingers? Då får man säkert inga blåsor under tånaglarna.

Lite längre ner finns en bild på min tå utan nagel. Undvik om du är känslig. Själv är jag lite känslig för tår, speciellt andras, jag tycker att de är ganska äckliga. Men jag hade nog ändå inte kunnat låta bli att skrolla ner och kolla eftersom det äckliga samtidigt är lite fascinerande.

 

 

 

 

 

 

 

 

20140622-224902-82142597.jpg

Advertisements