dagliga förbättringar

Sen vi kom hem från Polen har jag varit ute på tre långa rundor. Den längsta på 14 km. Jag har inte sprungit så långt i hela mitt liv mer än en gång när jag sprang broloppet 2001. Men nu var det bara träning och det gick lätt hela vägen. Jag har inte ont någonstans, smärtorna som jag fick i mitt knä förra sommaren så fort jag sprang mer än 7 km är som bortblåsta.

Nya rekord har det blivit på 10000 meter på alla tre rundorna denna vecka. Det är helt klart min förbättrade teknik och spellistan på 180 bpm som möjliggör detta.

Mina mål börjar ta andra former. Jag känner att jag kommer längre ifrån att vilja kämpa för att springa 5 km på 25 minuter. Det känns liksom inte viktigt längre. Det är bara så roligt att kunna springa längre och inte få ont någonstans. Att det går snabbare på milen är ju också roligt såklart.

Jag vet inte om det är denna utökade träning eller äntligen avslappning efter våren from hell på jobbet som gör att jag måste napa på eftermiddagarna. Jag är bara helt slut vid 16-snåret och kan inte tänka mig något annat än att sova. Kanske den underbara värmen också spelar in?

Just det. Värmen har gjort att jag har valt att springa på morgonen hela veckan. Vid 8 har jag gett mig ut. En kaffe med en tesked kokosfett är vad jag har hällt i mig före mina rundor. Det har funkat jättebra. Jag kände dock att när jag sprang i söndags var det riktigt varmt redan på morgonen. Jag svettades kopiöst. Är det någon som vet något bra sätt (läs; inte vätskebälte) att ha med sig vatten på?

Mina vff har legat på hyllan tills idag. Maken och minstingen ville till golfbanan, jag följde med, krängde på mig extrahuden och studsade ut på 1,4 km. Jag är verkligen försiktig nu. Jag vill inte få för mycket träningsvärk nu när jag har sånt flow med de långa rundorna!

20140801-193949-70789289.jpg

Jag fyllde år när vi var i Polen. Av maken fick jag en lektion i barfotalöpning på fotkultur i Malmö. Recension kommer när jag varit där!

Advertisements

att springa i polen; del III

Idag är sista dagen i Polen. Jag vaknade 4:30. Jag väntade tills klockan blev 6. Sen gav jag mig ut på en liten runda.

Idag var det nästan vindstilla och 21 grader varmt. Perfekt för mig.

Det första jag såg var en man som reste sig upp mellan träden och drog upp byxorna. Jag tror att han hade bajsat. Sen kom jag ut på strandpromenaden. Idag var där betydligt fler löpare än häromkvällen.

I Polen finns det en hälsningskod bland löpare. Ungefär som alla busschaufförer i Sverige hälsar på varandra, så hälsar löpare. Idag mötte jag nog 20 andra som var ute och sprang, och alla utom en hälsade!

7,5 kilometer blev det. Det kändes easy hela vägen. Rundan avslutades med ett sista dopp i Östersjön!

20140725-133458-48898659.jpg

20140725-133459-48899721.jpg

att springa i polen; del II

Idag var det dags igen. Vi har dragit vidare till mer turistiga breddgrader. Breddgraderna är väl ungefär desamma, men turistexploateringen väl mera utbredd. Här, på gränsen mellan Sopot och Gdansk har vi hyrt en lägenhet. Längs hela stranden finns det en lång, lång strandpromenad som erbjöd väldigt trygg löpning.

Jag mötte också en annan löpare, han höjde handen i en hälsning, detsamma gjorde jag, och då sprack det upp ett stort leende över hans ansikte och såklart log jag lika brett. Det var ett leende som sa; shit, va bra vi är som springer!

Jag har läst ut Born to run.
I den refereras det till stadierna easy, light, smooth och fast. Jag brydde mig inte alls om tiden idag, och kände verkligen att det var easy, kanske till och med smooth. Det gick så himla lätt, även om det inte gick särskilt fort.

Jag upptäckte också när jag kollade mina splits efteråt, att jag under kilometer 5 och 6 låg på pace 5:36, och det var när jag hade Boys of summer och Love is a battlefield i lurarna. Båda låtarna ligger på 180 bpm.

20140723-235343-86023393.jpg

nike vs. asics

Antagligen har det inte med saken att göra, men jag köpte ett par nya nikeskor att springa i i april och sen dess har jag fått så dåliga tider. På grund av att jag slarvade med sockorna fick jag skoskav på hälen och jag bytte tillbaka till mina gamla asics. Det gick lite bättre då och idag infinner sig magin. Jag har också gått tillbaka till min gamla mossimokeps från aupairtiden i USA, och jag springer mycket fortare än med den nya nikekepsen som jag köpte i höstas i Madrid.

Jag sprang så himla långsamt innan och jag förstod inte vad som hände. Idag, a major breakthrough, det bara lossnade. Årsbästa på 5km; 28:03, och jag sprang en mil på under 60, vilket också är årsbästa. Så skönt! Bara 3:03 kvar till målet!

It´s got to be the gear! Jag brukar ha lite nikekläder också på mig, tex en sportbh eller ett linne. Men idag hade jag inget av det (i nike alltså). Bh:n var hm, linnet var från ica, strumporna seger, skorna asics, kepsen mossimo och byxorna casall. Det hörrni, är biljetten till bättre löptider!

Jag vill tillägga att det var sol och strax över 20 grader när jag sprang. Fina förhållanden för mig som älskar värme. Jag hade också idag dubblat min magnesiumdos eftersom jag har haft lite spontan kramp i fötter och vader de sista dagarna. Det är också fyra dagar sedan jag sprang sist, jag hade mao en ordentlig vila innan.

 

BildFör trött för att ta en bild stående!