att springa i polen; del II

Idag var det dags igen. Vi har dragit vidare till mer turistiga breddgrader. Breddgraderna är väl ungefär desamma, men turistexploateringen väl mera utbredd. Här, på gränsen mellan Sopot och Gdansk har vi hyrt en lägenhet. Längs hela stranden finns det en lång, lång strandpromenad som erbjöd väldigt trygg löpning.

Jag mötte också en annan löpare, han höjde handen i en hälsning, detsamma gjorde jag, och då sprack det upp ett stort leende över hans ansikte och såklart log jag lika brett. Det var ett leende som sa; shit, va bra vi är som springer!

Jag har läst ut Born to run.
I den refereras det till stadierna easy, light, smooth och fast. Jag brydde mig inte alls om tiden idag, och kände verkligen att det var easy, kanske till och med smooth. Det gick så himla lätt, även om det inte gick särskilt fort.

Jag upptäckte också när jag kollade mina splits efteråt, att jag under kilometer 5 och 6 låg på pace 5:36, och det var när jag hade Boys of summer och Love is a battlefield i lurarna. Båda låtarna ligger på 180 bpm.

20140723-235343-86023393.jpg

Advertisements