odjur och detour

Det här med att titta på gulliga djur när man springer beskriver Martina Haag, i sin bok Heja heja, som pluspoäng på löprundan. Då har hon nog inte sprungit på Revingehed bland tjurarna. Känslan av ett lugn före stormen, 10 sekunder innan portarna öppnas för de hetsade tjurarna i Pamplona, är överhängande (jag har inte sprungit där, men jag tänker mig att det känns så). Jag och Sara fick uppleva det under Kranke halvmara.

Jag har faktiskt inte många bra erfarenheter av djur i kombination med löpning. Här är min lista på obehagligheter i samband med odjur.

  1. Tjurarna på Revingehed under Kranke halvmara.
  2. Fasan som utan förvarning flyger upp och nästan skrämmer livet ur mig när jag springer bredvid en åker.
  3. Två shirehästar med ryttare som tvingade mig att backa in i en trädgårdshäck på milarundan i Sandby.
  4. Att efter regn tvingas kryssa mellan mördarsniglar för att inte trampa och halka på dem.
  5. Att under löpning på ön i skärgården bli jagad och nafsad i hälsenorna av den danska gårdshunden Jojo (eller Jerry), en gång varje varv (ett varv = ca 900m).
  6. Den här har inte jag upplevt, men jag är rädd att det ska hända. Det är min fd arbetskamrat som har berättat om när hon i samband med löpning skulle göra fysövningar i gräset i Pildammsparken och det väller fram nykläckta fästingbebisar som klättrar överallt på henne och hennes löpargrupp.
  7. Och alla flugor jag har svalt och fått i ögonen.

Jag vill inte gärna utsätta mig för tjurarna på Revingehed igen, speciellt inte när jag springer själv. Det är ju lite lättare när jag kan gömma mig bakom Sara. Så i lördags planerade jag om. Jag sprang höger tidigare, där Sara faktiskt undrade om vi skulle svänga in när vi sprang halvmaran, och….. wow, det var såååå fint. Vackra småvägar kantade med ömsom lövskog och granskog. Nu har jag hittat den perfekta rundan runt Krankesjön känns det som. Vid 9 kilometer ser jag sjön också.

 

IMG_3094.PNG

IMG_3021.PNG

IMG_3022.PNGDet är ju faktiskt väldigt roligt med alla fåglar man ser runt Krankesjön. Hägrar, glador, vråkar, falkar, lomar och småfåglar.  De gör ju löprundan roligare.

 

Advertisements

Kranke halvmara den 4 oktober 2014

Det har varit mycket nu på sista tiden. Jag har inte haft ork att skriva om halvmaran, men huvudsaken är att jag orkade springa den!

Det gick bra. Sara och jag tog oss två varv runt Krankesjön på 2:04. De sista fyra kilometerna var mördande för mitt knä. Jag fick stanna och stretcha. Och det var inte bara mitt knä som fick mig att tänka på döden.

När vi för tredje gången sprang över en färist och in i boskapszon såg vi strax två kor och deras kalvar. Vi blev lite rädda för dem, men de blev nog räddare för de sprang iväg. En kilometer senare, vid ca 20 kilometer stod det ca 50 ungtjurar runt och på väg där vi skulle springa. Detta tog lite fokus från smärtan i knäet, men inte från mord och bråd död.

Vi sprang mitt på vägen, jag tryckte mig närmre och närmre Sara. Jag är jätterädd för stora djur, och jag är till och med rädd när vi kör bil och det finns boskap på vägen. Att springa genom en skock gloende tjurar var läskigt, och hade jag inte svettats så mycket så hade jag kissat på mig.

Detta var det mest dramatiska under loppet. Vi sprang och pratade så gott som hela vägen, utom när jag sjöng för Sara till musiken som jag hade på ganska lång volym i mina lurar för att kunna hålla tempot.

Ungefär halvvägs hade vi en vätskekontroll med kepsbyte som mannen och pojkarna arrangerade. Vi fyllde på med varsin halvliter vatten med aminosyror.

Så nu är det gjort. Jag är glad att jag gjorde det, men jag är ganska nöjd. Jag fick en ny utmaning om Lidingöloppet nästa år, men jag känner att jag inte behöver det. Nu är det nya målet att springa 2 mil i veckan fram till nyår. Det är svårt för mig att komma ut över huvudtaget när det är mörkt och kallt (inne i husen, lyser det överallt….)

 

IMG_2814 Ungefär vid kilometermarkering 18 och 9 finns färistarna och däremellan finns boskapen!

IMG_2804

Running selfie!

IMG_2805

Så här glada var vi när vi var klara, att vi var klara!