Än en gång är det barn som får lida för att föräldrar inte orkar vara föräldrar. Saknas det kunskap och målmedvetenhet hos föräldrarna som försätter dem själva längst ner på den socioekonomiska skalan och deras barn högst upp på BMI-skalan? Eller har detta ingenting med samhällsklass och utbildningsnivå att göra, vilket tidigare forskning i ämnet har visat? Borde det finnas en extra skatt på livsmedel med socker i för att föräldrar ska sluta köpa det (eller iallafall köpa mindre av det) till sina barn?
http://www.svt.se/nyheter/sverige/manga-foraldrar-ser-inte-barns-fetma
Själv är jag så himla präktig, mina barn får aldrig godis. Jo, det får de faktiskt, ibland både på fredagen och på lördagen. Men nästan aldrig annars, bara om det är out of my control! Och läsk existerar inte i vårt hus. Fast jag vet att barnen dricker det om de får chansen när vi inte är med.
För ett tag sen bråkade jag med förskolan om att de har chokladmjölk till fukosten, och sylt till gröten. Jag vill inte att mina barn äter livsmedel med tillsatt socker i i skolan eller på förskolan. Det är faktiskt inte så kul, för jag blir sedd som en konfliktskapare. För istället för att ta bort sockret helt på förskolan hanterar de detta genom att inte ge mitt barn chokladmjölk och sylt, medan de andra får, och naturligtvis skapar det en konflikt vid matsituationerna för mitt barn. Sista ordet är inte sagt i denna fråga.
klemkeckaemma.wordpress.com 