klemkeckaemmas nya diagnos; Morbus de Quervain

Det låter ju ungefär som om jag har köpt en ny klänning. Det har jag förvisso också, men det är inte den detta handlar om.

IMG_9716

I söndags fick min man ett ryck. Nu ska äppelträden klippas. Vi ska hyra släp och åka till tippen med grenar och annat skräp som har legat på garageuppfarten och väntat på denna dag i ett halvår.

När man ringer till macken en solig lördag eller söndag och vill hyra ett öppet släp får man räkna med att det inte finns så många tider att välja på. Många har tänkt göra samma sak, och de flesta andra är betydligt bättre på att planera sina förehavanden än vad vi är. Det fanns dock ett släp mellan 11 och 14. Min man börjar klippa med grensaxen. Jag och pojkarna samlar grenar och lägger på uppfarten. Jag klipper inga grenar eftersom jag för tre år sedan fick jätteont i min handled efter att ha klippt ner vår spireahäck med grensaxen.

Tiden tickar på. Klockan närmar sig 11 och det är en hel del grenar kvar som ska klippas. Min man åker för att hämta släpet. För att vara effektiv kliver jag upp på stegen och börjar klippa grenar. Jag klipper några encentimers vattenskott. Det går bra. Sen kommer där ett trecentimeters tjockt skott. Jag tänker inte mig för alls. Jag placerar grensaxens käftar runt grenen, öppnar den så mycket jag kan. Det enda jag tänker är; här behövs det kraft. Jag tar i så mycket jag kan och; PANG, tvärstopp. Det låter inte, men jag känner hur kraften studsar rakt upp i tummen och in i handleden igen. Grenen går inte av, där är några fibrer som låter den sitta kvar. Men den ger med sig med några ytterligare klipp. Jag klipper ett par grenar till.

Sen kommer smärtan som får mig att klättra ner från stegen och ögonen att tåras. Jag blir arg på mig själv. Hur kunde jag vara så dum?

Handleden gör ont. Jag gråter. Det är bättre om den är alldeles stilla. Jag springer runt i huset och letar på tänkbara ställen efter en handledsbinda med kardborreband som jag har ett svagt minne av att jag ska ha i en låda någonstans. Jag hittar den, men av utformningen att döma, passar den bättre till fotleden än handleden. Jag hittar en elastisk binda och lindar min handled. Det känns lite tryggare. Jag är inte längre lika sårbar. Men min högra hand är obrukbar.

Måndag morgon ringer jag vårdcentralen och får en läkartid klockan 14. Jag får remiss till röntgen. Läkaren säger att oavsett om något är brutet eller ej måste jag ha en stödskena i tre veckor så handleden får läka.

Jag får vänta ungefär 90 minuter på att mina tre bilder ska tas på röntgen i Lund. Många andra patienter kommer in på remiss från sina vårdcentraler. De kommer och går, men jag är kvar och ingenting händer. Jag tänker att jag måste fråga så att jag inte har blivit missad. Tjejen i receptionen är jättesur och tänker minsann inte bjuda på något leende eller någon vänlighet, men allt stämmer, om jag bara kan lugna mig lite. Jenny däremot, röntgensjuksköterskan som tar de tre röntgenbilderna på min handled, är gulligast i världen. Efter att bilderna är tagna får jag ganska snabbt veta att inget är brutet och jag kan åka hem.

Jag frågar Miss Sunshine i receptionen om jag inte ska gå vidare till ortopeden och träffa en arbetsterapeut som ska hjälpa mig med en stödskena. Jag får till svar att jag kan gå till ortopedakuten och ta en nummerlapp. Jag tackar så mycket för hjälpen och väljer att åka hem istället. Jag har inte ätit sen frukost och har bara fått i mig en kopp kaffe vid sjutiden i morse. Nu är klockan 18 och en hel dag av smärta och den här sista ovänligheten får nästan mina ögon att svämma över av tårar och jag vill bara hem.

Tisdag morgon ringer jag vårdcentralen i grannbyn för att få en tid hos arbetsterapeuten. Vårdcentralen i min by har ingen arbetsterapeut. Det går inga bussar de 8,6 kilometerna mellan byarna efter kl 8 på morgonen. Man måste gå, cykla eller köra bil. Jag kan inte köra bil med min skadade handled, inte cykla heller. Och jag hinner inte gå. Min man väljer att  jobba hemma på förmiddagen och kör mig till vårdcentralen.

Jag får träffa världens finaste arbetsterapeut. Hon ställer diagnosen Morbus de Quervain och hon formgjuter en ortos till mig som jag ska ha dygnet runt i tre veckor. Jag får en återbesökstid i midsommarveckan.

IMG_9720

Natten mellan tisdag och onsdag vid fyratiden vaknade jag av att jag hade ont. Det var min ortos som klämde på undersidan av handen, där handen börjar under lillfingret. Jag tog av skenan. Jag var röd och klämd och det kliade som tusan. Jag ringde arbetsterapeuten och fick en ny tid för justering av skenan. Nu är det bättre. Jag har också fått en sorts tubstickad strumpa att ha under stödskenan så att det inte ska klia.

Jag har precis börjat kunna använda fingrarna såpass att jag kan skriva. Mellanslagstangenten sköts dock enbart av vänster tumme. Jag använder inte alls höger.

Vad mycket besvär det blev för att jag inte tänkte mig för. Jag har förlorat inkomst för att jag varit borta från jobbet, jag har kostat samhället en massa pengar för att jag varit hos läkaren, på röntgen och hos arbetsterapeuten. Jag kan inte jobba i trädgården på ett par veckor, jag kan heller inte syssla med något annat hantverk förrän inflammationen läkt. Så här kommer ett varningens ord till alla som jobbar med trädgården eller med annat hantverk:

Var försiktiga, ta hand om er! And may the force be with you!

virkad lekplats, helt fantastiskt!

Det här visste ni säkert redan om, men för mig var detta en total nyhet!

Jag såg just ett inslag på SVT:s Sydnytt. En virkad lekplats! Helt fantastiskt ju!

virklek2_esc

 

Bilden är från SVT, men jag tänkte åka till denna virkade lekplats med barnen, och då blir det egna bilder.

klemkeckaemma sätter ny el i siameslampa

Åååh hur jag älskar dessa små gamla doftlampor. Första gången jag såg en doftlampa var hemma hos min faster. Hon hade dock aldrig använt den som doftlampa, utan fått den när hon var barn och alltid använt den som nattlampa. Det var en uggla. Jag blev vansinnigt förälskad i denna lampa.

Flera år senare hittade jag två sådana lampor på en loppis i Köpenhamn. Då tänkte jag att mina barn skulle ha dem som nattlampor. Efter det började jag leta efter dem på tradera, då fick lära mig att de heter doftlampor, och att de oftast har en liten behållare upptill där man kan hälla doftolja som värms upp av lampan och sprider doft.

Detta gör dock att när man köper en gammal doftlampa är de ofta kletiga och luktar väldigt sött. Elen är allt som oftast ganska dålig om den inte är bytt. Jag brukar skruva loss elen och lägga lampan i ett hett bad med diskmedel. Ögonen trillar oftast av, så de får man klistra fast igen. Det är inte bara ögon som kommer fram i badet, även tvestjärtar och andra insekter har dykt upp i vattnet.

Sen är det bara att sätta dit ny el. Jag brukar köpa lamphållare och sladd på byggmarknad. Nu har jag gjort det ganska många gånger. Jag kan liksom inte sluta köpa dessa lampor när jag ser dem. Jag vet inte hur många jag har.

Är det någon som vet mer om dessa lampor?

klemkeckaemma virkar kvadratisk korg

En korg som är enkel att virka. Jag har använt en 3mm virknål och 8/8 bomullsgarn. Jag har virkat ganska hårt för att få korgen stadig och kompakt. Det gick åt ca 75g garn.

Korgen mäter 11X11X11cm.

klemkeckaemma skulle testa brännaren

Jag skulle testa min brännare igår. Jag var på väg att ta in vår gasflaska, men den var lätt som en fjäder, det visade sig att gasen var slut. Klockan var så mycket att macken hade hunnit stänga. Ingen test igårkväll.

This slideshow requires JavaScript.

Jag städade lite bland grejorna istället och hittade fem burkar med uppklippt lod. När jag gick kurs fick jag lära mig att det hette hårt och vekt osv. Min farfars lod är numrerade från 1 till 5, är det någon som vet vilket som är hårdast?

klemkeckaemma goes sakletare

Jag har börjat leta i lådorna och här är några fynd.

This slideshow requires JavaScript.

Men nu får det väl ändå börja hända något. Det har ju stått nästa stilla i 3 veckor. Var är energin? Eller tiden? Det är kanske lite många järn i elden just nu. Jag får nog ta ut ett par stycken.

klemkeckaemma fixar kubben

Dags att komma vidare med verkstaden. Det är mycket att rengöra och städning är väl inte det jag helst sysslar med. Just nu har jag väldigt mycket på mitt dagjobb, sociala aktiviteter med fester och gäster tar sin energi och kräver sin rätt även nästa dag. Detta gör att jag har känt mig trött och inte fått så mycket gjort. Men lite har det iallafall blivit. Jag har filat lite på kubben, inte bokstavligt då, det ska jag göra senare.

This slideshow requires JavaScript.

klemkeckaemma takes this waltz

Puuuh, nu har jag valsat in med valsen i verkstaden.

This slideshow requires JavaScript.

Den behöver rengöras och det skulle ju vara härligt att polera bort rosten och verkligen få den att blänka, men den är good to go! Poleringen får dock vänta, det är så mycket annat som står före på listan. Det märks väl att jag tycker att den är snygg iallafall?

Förresten… Nu har jag börjat kalla pannrummet för verkstan. Är det någon som vet definitionen på en verkstad respektive en silversmedja?

klemkeckaemma fixar silversmidesverkstad

Att skapa i silver har jag tänkt att jag skulle göra sen jag var liten. Min farfar var bland andra titlar också silversmed. Han gjorde ljusstakar, slevar, kannor, skålar,smycken och höll kurser. Jag minns att han hånade “kärringarna på kursen” för att de sa “banka” när det heter “hamra“. Min farfar gick bort när jag var 20 år och jag hann tyvärr inte lära mig av honom. Senare, 2005, vaknade intresset på allvar och jag gick en kurs i silversmide på Medborgarskolan (eller var det Folkuniversitetet, minnet sviker mig) i Lund. Jag tyckte att det var så roligt och tänkte att detta är något som jag verkligen vill satsa på, och det fanns ju en komplett silversmedja i min pappas föräldrahem som bara väntade på att någon skulle använda alla verktyg igen.

2005 bodde jag, min man och vår son i en lägenhet på 73 kvadratmeter i Lund. Jag hade inte riktigt plats med en silversmedja, jag hade inte ens plats att ha symaskinen framme. Jag längtade efter ett hus, men både jag och min man pluggade vid den tiden, så hus var inte att tänka på. Kursen tog slut, intresset svalnade och jag sydde, virkade och stickade istället.

På nyårsafton 2008 flyttade vi in i vårt hus. I pannrummet skulle jag ha min silversmedja. Så här såg det ut då, på våren 2009, när jag började fixa till i pannrummet.

This slideshow requires JavaScript.

Sen hände det inte så mycket mer. Av flera anledningar fick jag inte tillgång till verkstaden och allting låg på is.

Tills nu, 2014. Pappa ringde en söndag tidigt i februari och frågade om jag ville ha grejorna, för annars skulle han sälja dragbänken och valsen. Han ville bara kolla med mig först, för han tyckte att jag hade första tjing. Klart att jag vill ha grejorna. Detta är ju min dröm, och enligt min uppfattning hela meningen med att vi köpte ett hus med källare.

Så en lördag i februari hyrde vi ett släp och åkte för att hämta arbetsbord, dragbänk, vals och lödbord. Allting var täckt av damm, smuts och spindelväv. När jag skulle lägga ner en fil i en låda pulveriserades handtaget. Verkstaden hade stått nästan orörd i 30 år. Jag och min man slet för att få in grejorna i släpet, min mans ryggskott kom tillbaka när vi bar in valsen. Nu är alla stora saker inomhus, kära svärmor kom och hjälpte mig att få in dem. Vi stötte på patrull när underredet till bordet skulle in och bänken som var under fönstret tidigare fick flyttas till motstående sida. Det var nog bra att det blev så, för annars hade man bara kunnat utnyttja en av de tre arbetsplatserna runt bordet.

This slideshow requires JavaScript.

Det som återstår nu är att få in dragbänken, valsen  och gasflaskan i verkstaden, koppla brännaren och så behöver jag köpa fluss och kratzborste. Just det… jag måste rengöra och sortera alla verktyg också, och kanske polera farfars faffar.