le

I söndags på väg hem från kalas rekade vi med bilen. Vi konfirmerade en längre runda så att jag slipper springa vid mycket trafik eller samma sträcka mer än en gång. Dessvärre är det asfalt hela vägen.

Jag har tänkt en del på att jag har olika långa lårben och att det kanske är därför jag, om jag får ont, alltid får ont på min vänstra sida (den längsta).

Jag läste på något löpforum på nätet om att springa vänster- respektive högervarv. Av någon anledning springer jag alltid högervarv på höger sida av vägen. Jag har mycket svårt att bryta mina vanor och ändrar helst inte på mig, i så fall bara lite i taget. Idag bytte jag sida, så istället för att springa i mitten eller på höger sida, sprang jag på vänster. Detta kändes otroligt bra det sju första kilometerna, men sen började jag få ont i höger knä!!! Det gjorde så ont att jag fick bryta och gå vid drygt 10,5 kilometer. Jag hade då ungefär en kilometer kvar tills jag var hemma. Så fort jag stannade försvann smärtan och den har inte kommit tillbaka.

Ikväll när mannen kommer hem med the foam rollers, som han just idag har med sig för uppvisning, ska jag rulla mina ben och försöka känna efter var jag är stelast.

Det som helt klart gjorde min löprunda idag var när jag vid ca sex kilometer mötte en blå bil. Jag brukar alltid registrera vad det är för märke på bilar jag möter, men idag gjorde jag inte det. Det var något annat som helt tog min uppmärksamhet. På nummerskylten stod det LE. Det är ju helt fantastiskt. Man kan ju inte låta bli, och plötsligt blir allt lättare. Jag log brett, och kände hur endorfiner frigjordes i hela kroppen. Mannen i bilen, om det var ägaren Lars Eriksson, hälsade med en vinkning. Jag kunde inte låta bli att kolla namnet på denna geniala person. Nu vet jag också att det var en toyota. Tänk att uppmana folk att le med sin nummerskylt och mötas av leenden överallt man kör. Jag önskar att jag hade kommit på det. Det hade ju definitivt varit värt de 6000 kronor det kostar att ha en personlig skylt.

20140727-000859-539102.jpgJag skulle ju berätta om barfotalöpningskursen. Den blev inställd. I lördags morse, 7:48 ringde Tobias från barfotakultur och sa något om att det hänt ett missöde med deras löpcoach. Jag var så trött och ville inte prata (fortfarande bettskenan i), så jag sa bara att jag ringer och bokar en tid i veckan.

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s