löpning på landet

Löpning på landet är något helt annat än löpning i Polen. Såklart. 5 underbara dagar hos bästa vännerna i Stockholms ytterskärgård måste ju belöpas. Den här fantastiska miljön med möjlighet till terrängträning utnyttjades med stort nöje.

Ön vi hänger på är inte så stor. Ett varv på södra delen av ön är ungefär 900 meter. På norra delen finns det inga varv, men man kan springa rakt upp, vända och springa tillbaka.

Full fokusering krävs på att sätta fötterna på rätt ställe. Spåret går över slingrande rötter och daggvåta stenar, så ett felsteg kan göra att man vurpar. I onsdags morse sprang jag 12 varv. Det gick ganska långsamt, men jag tänker att det har med terrängen att göra. Det är många gånger knixigt att ta sig runt, med tvära kurvor och hala stenar. Under 30 meter per varv springer det en dansk-svensk gårdshund efter en och hugger i hälsenorna. Fast det snarare ökar tempot.

I fredags kväll sprang jag igen. Då gjorde jag två avstickare fram och tillbaka på norra delen av ön. Det är lite mer upp- och nerför backe där, så emellanåt fick jag rejäl fart nedför, det var nästan så att jag blev lite rädd.

Båda rundorna avslutades med nakenbad i 22-gradigt vatten!

En liten magbakterie härjade på ön. Resten av familjen blev sjuka i onsdags med kräkningar och feber. Jag drabbades av lite yrsel och trötthet och trodde att det skulle vara det. Men igår morse, när vi skulle åka hem, kom illamåendet. Hela bilresan hem tuggade jag på ingefära för att inte kasta upp. Jag sov korta stunder i bilen (jag kan aldrig sova i bilen annars). Mot slutet av färden, vid 21-tiden, kunde jag tugga i mig några salta mandlar. Inatt sov jag från 23:30 till 10:30. Idag har jag fortfarande haft ont i magen och varit trött. Jag har inte fått i mig så mycket mat heller.

Nu har jag en vecka kvar av min semester och jag är angelägen om att komma ut på en längre löprunda. Jag gör därför allt jag kan för att helt återhämta mig så att jag kommer ut.

IMG_1814.PNG

Advertisements

dagliga förbättringar

Sen vi kom hem från Polen har jag varit ute på tre långa rundor. Den längsta på 14 km. Jag har inte sprungit så långt i hela mitt liv mer än en gång när jag sprang broloppet 2001. Men nu var det bara träning och det gick lätt hela vägen. Jag har inte ont någonstans, smärtorna som jag fick i mitt knä förra sommaren så fort jag sprang mer än 7 km är som bortblåsta.

Nya rekord har det blivit på 10000 meter på alla tre rundorna denna vecka. Det är helt klart min förbättrade teknik och spellistan på 180 bpm som möjliggör detta.

Mina mål börjar ta andra former. Jag känner att jag kommer längre ifrån att vilja kämpa för att springa 5 km på 25 minuter. Det känns liksom inte viktigt längre. Det är bara så roligt att kunna springa längre och inte få ont någonstans. Att det går snabbare på milen är ju också roligt såklart.

Jag vet inte om det är denna utökade träning eller äntligen avslappning efter våren from hell på jobbet som gör att jag måste napa på eftermiddagarna. Jag är bara helt slut vid 16-snåret och kan inte tänka mig något annat än att sova. Kanske den underbara värmen också spelar in?

Just det. Värmen har gjort att jag har valt att springa på morgonen hela veckan. Vid 8 har jag gett mig ut. En kaffe med en tesked kokosfett är vad jag har hällt i mig före mina rundor. Det har funkat jättebra. Jag kände dock att när jag sprang i söndags var det riktigt varmt redan på morgonen. Jag svettades kopiöst. Är det någon som vet något bra sätt (läs; inte vätskebälte) att ha med sig vatten på?

Mina vff har legat på hyllan tills idag. Maken och minstingen ville till golfbanan, jag följde med, krängde på mig extrahuden och studsade ut på 1,4 km. Jag är verkligen försiktig nu. Jag vill inte få för mycket träningsvärk nu när jag har sånt flow med de långa rundorna!

20140801-193949-70789289.jpg

Jag fyllde år när vi var i Polen. Av maken fick jag en lektion i barfotalöpning på fotkultur i Malmö. Recension kommer när jag varit där!